De hoppar upp på diskbänken...men de åker ner hela tiden, så Dave har börjat markera när han vill upp, när jag säger nej så hoppar han inte... just nu iaf. Tony verkar också ha fattat.
Ytterdörren har blivit ett stort intresseområde, sedan jag släppte ut dem en gång... dumt.
Men nu kanske vi börjar få fason på det igen. Iaf accepterar det ett nej och ett stamp med foten.
Jag tror Dave lystrar till sitt namn nu, men man vet ju aldrig.
Spöregn några dagar känns inte så kul efter all sol, man tänker att katterna inte vill gå ut... men inte dess. OK, de stannar inte ute, men å andra sidan så är de ute en stund och kollar läget, bryr sig inte alls om att bli blöt om tassarna. Så när vårt besök gick häromdagen i ösregnet och kolmörkret passade Tony på att smita ut. Tur att man har ficklampa och att han fortfarande inte rör sig så långt bort från huset/oss.
Bildbevis finns, kommer senare. Hittar ej laddaren till kamerabatteriet. :)
Hasse, Viktoria, Dave och Tony
Jag hoppas intet
Jag fruktar intet
Jag är fri
Kazantzakis
Kazantzakis
