Ja. nu är det officiellt.
Jag är en orolig hönsmamma!
Det som jag egentligen borde vetat från starten, och som jag egentligen visste, eftersom jag är född i lejonets tecken, kanske man ska säga lejonmamma istället, men igår var jag lite hönsig.... orolig för mina stackars djur som skulle kastreras.
Självklart helt i onödan, för allt har gått bra, hittills, men ändå.
Jag var helt slut igår kväll efter all uppbyggd press från mej själv.
Men nu är katterna hemma.
De äter, dricker, går på lådan och verkar vara normala efter sövningen.
De var rätt roliga när de skulle prova gå från början, men sen somnade de och sov ruset av sig. Vid niotiden på kvällen var båda "nyktra". De fick sprutan klockan ett och femton.
I somras skulle Maggie operar sin vovve Maja och var bekymrad över "vad är det jag utsätter min hund för" och jag kunde inte förstå hennes tankegångar, eftersom det var något hon var tvungen att göra. Men jag förstår känslan nu - att utsätta små oskyldiga djur för saker som kan skada dem, göra dem illa, att de inte förstår varför osv.
Tufft att vara kattägare!
Här är en liten groggy film!
Viktoria, Hasse, Dave och Tony
Det finns ingen poet som inte har skrivit en dikt om sin katt
fritt efter
Bruno K Öijer
Södra Teatern i förrgår
