torsdag 12 mars 2009

Kattens dagbok

Här ett inlägg från Hasse och Viktoria
Vi undrar om detta är sanning:
Helt underbart vandringsmail som varit ute under hösten. Lyssna eller läs. Här kommer uppläsning från mixmegapol.
Här kan ni läsa det jag saxat från Ann-Louise Ryrviks logg:
Hundens dagbok:

07.00 - TJOHOO, promenad! Det är det bästa som finns!
08.00 - TJOHOO, hundmat! Det är det bästa som finns!
09.00 - TJOHOO, ungarna är uppe! Det är det bästa som finns!
12.00 - TJOHOO, leka i trädgården! Det är det bästa som finns!
14.00 - TJOHOO, åka bil! Det är det bästa som finns!
15.00 - TJOHOO, ungarna kommer hem! Det är det bästa som finns!
16.00 - TJOHOO, leka med en boll! Det är det bästa som finns!
17.00 - TJOHOO, matte och husse kommer hem! Det är det bästa som finns!
18.00 - TJOHOO, hundmat! Det är det bästa som finns!
20.00 - TJOHOO, bli kliad på magen i soffan! Det är det bästa som finns!

22.00 - TJOHOO, sova i mattes och husses säng! Det är det bästa som finns!

Kattens dagbok:
783:e dagen i fångenskap.....
Mina kidnappare fortsätter att tortera mig med bisarra dinglande saker.
De frossar i färskt kött medans jag tvingas leva på torrfoder och slemmig burkmat. Det enda som håller mig igång är hoppet att jag en dag skall lyckas rymma,
och den milda tillfredsställelse jag får av att klösa på möblerna.
Imorgon skall jag äta ännu en krukväxt.
Idag misslyckades jag än en gång med att döda mina kidnappare
genom att försöka fälla dem med min kropp.
Jag borde kanske försöka vid toppen av trapporna nästa gång.
I ett försök att sätta mina förtryckare ur balans
framtvingade jag en hårboll i deras favoritfåtölj.
Kom ihåg: lägg en i deras säng!
Fångade en mus som jag bet huvudet av.
Lade den huvudlösa kroppen vid dörren som ett tecken till mina kidnappare
om vad jag är kapabel till,
så att de skall gå runt i ständig skräck.
Bemötandet jag fick var en massa klappar,
kramar och gullande om vilken duktig kissemiss jag är.
Saker och ting går inte som planerat.
På kvällen dök deras kumpaner upp för någon sorts sammankomst.
Jag blev placerad i isolering under mötet,
men jag kunde känna doften av deras mat
och höra brottsstycken från deras kriminella planer.
Tydligen var jag inlåst på grund av min kraftfulla förmåga att
framkalla något de refererade till som 'allergi' -
jag måste komma underfund med vad detta är
så att jag kan använda det till min fördel.

De andra internerna smörar för våra fångvaktare
och jag vågar inte anförtro mig till någon av dem inför risken att någon tjallar. Hunden släpps ut regelbundet ur sina bojor
men återvänder frivilligt.
Han är uppenbarligen efterbliven.
Fågeln däremot ger intryck av att vara en informatör.
Han pratar med våra kidnappare regelbundet
och jag är övertygad om att han rapporterar vartenda steg jag tar.
Tack vare sin placering i metallrummet är han för tillfället i säkerhet.
Men jag kan vänta!
Det är bara en tidsfråga innan mina planer infrias...
Hälsningar
Viktoria och Hasse
Have a nice Day